00:00
Du har väl inte missat att du kan följa P3-dokumentär i Sveriges Radio-appen?
00:05
Då får du en påminnelse varje gång ett nytt avsnitt släpps.
00:09
Och vi släpper ju alltid först hos Sveriges Radio.
00:37
I den lilla irländska staden Toome, belägen bland gröna kullar på Västra Irland, har en makaber hemlighet legat begravd under marken i decennier.
00:59
En dag 2012 upptäcker en amatörhistoriker något som ska förändra en hel historieskrivning.
01:07
Good God, I froze really. I was shocked. I said to myself, I'm not giving up on this. I have to get, I have to get to see what happens here.
01:17
Hundratals barn tros ligga i en massgrav på platsen där en katolsk nunnår dem fram till 1960-talet drev en institution för ogifta gravida kvinnor.
01:29
These are children buried under a car park. So I have driven over those babies.
01:37
Det handlar om kvinnor som tvingats föda sina barn i hemlighet för att sedan lämna dem ifrån sig. Det är en sån som vi brukar höra.
01:49
Det är som något utifrån, inte i sjunglen, men i väg. Det är den mest lärdiga sån som man hör i sin liv.
02:00
Och det var från en annan mörk som förstod att barnen var gick.
02:13
Du lyssnar på P3-dokumentär. Massgraven och de försvunna irländska barnen.
02:20
Jag heter Klara Lowden.
02:35
Det är slutet på 50-talet och Catherine Corless är fem år.
02:49
Hon sitter i klassrummet i staden Toomes skola och sneglar på barnen längst bak. De ser annorlunda ut.
02:58
De bläckte olika eftersom de var lilla, men förutom att de alltid hade en främjande lösning på dem. De stod silent.
03:07
De bleka, magra barnen längst bak i klassrummet.
03:12
Katrin vet att de kommer från stadens Mother and Baby Home, en institution som drivs av en nunneorden.
03:20
Om månaderna brukar Katrin höra det rytmiska, klapprande ljudet av barnens skor genom gränderna på väg till skolan.
03:29
Det låter som en armé av små hästar.
03:33
Det låter som en armé av små hästar.
03:38
And all those little tacks made an awful noise going down the pathway. So it was tap, tap, tap, tap. Everybody remembers the noise of maybe 20 kids more going down that pathway. The click, clack, click, clack from the tacks and the shoes.
03:55
I remember the nuns telling us, you are not to talk to those children. You are not to play with them.
04:02
2011 har det gått drygt 50 år sedan Catherine Corless satt där i klassrummet. Under åren som gått har hon inte tänkt så mycket på de där barnen.
04:13
Men hon bor kvar nära den lilla staden som är omgiven av gröna kullar med betande får.
04:20
På en vacker liten gård har hon uppfostrat fyra barn och ägnar nu dagarna åt sina djur och grönsaksodlingar.
04:30
Katrin har ett brinnande intresse för historia och en dag får hon en fråga från ett historiemagasin.
04:37
De undrar om hon vill skriva en artikel om något historiskt intressant från staden Tjum.
04:44
Och det är nu som minnet av de bleka, magra barnen längst bak i klassrummet kommer tillbaka till henne.
05:03
En institution som drevs av den katolska nunneorden Bon Secure mellan åren 1925 till 1961 med statliga pengar.
05:14
Till det stora grå stenhuset föddes ogifta gravida kvinnor för att föda sina barn i hemlighet.
05:23
I knew nothing absolutely about the home itself until I started my research in 2011.
05:32
Det stora gråhuset där barnen bodde rivs i mitten på 70-talet och på platsen byggs enkla radhus.
05:41
Det som förut varit institutionens trädgård asfalteras över och där byggs en parkering och en lekplats med gungor och skateboardramp. Om kvällarna samlas tonårsgäng där och familjerna i radhusen blir irriterade av bullret från skateboardåkarna.
06:01
Katrin tänker att artikeln kan väcka liv i en bit av stadens historia. Hon vill berätta om det som hon hittills alltid trott varit ett välskött katolskt barnhem.
06:12
Jag trodde att det var en bra historia för det här.
06:15
Men det var bara när jag började fråga lokala frågor. Vad var hjärtat?
06:22
Någon nämnde att mörderna gick in där för att ha barnen. De gick in och läste barnen bakom dem. Och jag var chockad på det.
06:30
Katrin börjar nu sin research. Hon pratar med personer som bor i området där institutionen låg. Vad känner de till om stället?
06:41
En del stänger dörren framför näsan på henne.
06:44
Andra säger åt henne att inte fortsätta gräva i det här.
06:48
Jag säger att det är en väg. Lägg det där. Och det har förstått mig två så kvar. Det gick inte så bra här och jag måste hitta det.
06:58
På det lokala biblioteket kan Katrin läsa om vad huset fyllde för funktion under början av 1900-talet.
07:05
Men från 1925 till 1961, åren då institutionen drevs, finns inget att läsa.
07:14
Det finns inga spår efter kvinnorna och barnen.
07:18
En större shock var att komma.
07:23
Institutionen i Tjum är bara ett av många mother and baby homes som drevs på Irland under 1900-talet.
07:31
Institutionerna var en del av ett större socialt system.
07:35
Under tiden som Storbritannien styrde Irland fick katolska kyrkan en stark enande roll för irländarna. Och kyrkan fortsatte spela en central roll i samhället även efter att landet blev självständigt 1922.
07:51
Olika katolska ordnar fick rollen att ta hand om samhällets utsatta.
07:57
De som hamnade på institutionen var kvinnor som blivit gravida utanför äktenskapet.
08:04
Det ansågs vara en stor synd och skam som skulle döljas till varje pris.
08:21
I början av 70-talet reser en 18-årig kvinna med en boskapsfärja från Dublin till London.
08:29
Terry Harrison är liten till växten, har rödlätt hår och ljusblå ögon.
08:36
Hon står vid relingen och ser hamnen i Dublin försvinna i fjärran.
08:43
Hon har bestämt sig för att aldrig mer sätta sin fot på Irland igen. Hon ska flytta till London och börja ett nytt liv på egna villkor.
09:01
Terri har vuxit upp med en djupt troende mamma och en pappa som är atheist.
09:16
Hemmet har varit en otrygg plats där våld och strikta regler präglat vardagen.
09:23
Det katolska samhället passar inte Terry. Hon vill vara fri.
09:30
London är allt annat än vad hon är van vid. Staden är full av liv. För Terry, som är uppvuxen i ett strikt katolskt samhälle, där hon är van att buga för prästen på gatan, är det här en helt ny värld.
09:47
I 70-talets London blåser förändringens vindar med sexuell frigörelse och nya ideal.
09:56
Terry får jobb i en klädaffär och på kvällarna är hon ute och dansar med andra ungdomar.
10:04
En kväll träffar hon en kille. Han är snygg.
10:08
Vi träffar Madeline Love och jag...
10:14
Decided it was time and I shared my love with him. And then I was late.
10:19
And I panicked.
10:20
Completely panicked.
10:24
Terry inser att mensen är sen, hon anar vad som är på gång och får panik.
10:31
Hon är så präglad av synen att det är en stor synd att bli gravid utanför äktenskapet. Hon besöker en klinik, gör ett graviditetstest och mycket riktigt, hon är gravid.
10:43
Men sköterskan på kliniken ställer inga frågor om huruvida Terry är gift eller inte- Kanske är det annorlunda här i England tänker hon och går därifrån med lätta steg.
10:56
Än så länge vet inte barnets pappa något och Terry tänker låta det vara en hemlighet lite till.
11:04
Hon är lycklig och förväntansfull inför det lilla livet som växer i hennes mage.
11:10
Terry köper en citrongul liten sparkdräkt som hon gömmer längst ner i handväskan.
11:32
Men en dag ramlar hon i en trappa och förs till ett sjukhus i norra London.
11:37
Läkaren ser att Terry är gravid och plötsligt skickar han in en tjej i rummet, inte mycket äldre än Terry själv.
11:46
Tjejen ser bekymrad ut och börjar ställa frågor.
11:50
I famnen har hon en bunt med formulär.
11:54
Terri hasplar ur sig att hennes make jobbar i Leeds, den enda stad i England hon kan komma på förutom London.
12:19
Terry har hittills trott att tjejen är administratör på sjukhuset. Men nu börjar hon ana oråd.
12:27
Hon var en socialt arbetare som arbetade på katholisk crusade och räddelser.
12:36
Det katolska räddningssällskapet är på 70-talet fortfarande en del av det sociala skyddsnätet och en av deras uppgifter är att söka upp ogifta gravida irländska kvinnor, ta dem till institutioner hemma på Irland och sedan administrera adoptionen av kvinnornas bebisar.
13:11
När Terry kommer hem från jobbet en dag- kort efter vistelsen på sjukhuset- står en främmande bil parkerad utanför hennes hus- Plötsligt står en svartklädd präst i sällskap av två nunnor framför henne.
13:27
Och han var från St.
13:28
Anne's Rescue Society.
13:31
Katolisk crusade och Rescue Society.
13:34
Och han informade mig där och sen att jag hade att lägga England.
13:39
Och jag hade att bli skadad hem. För att jag kände det, var jag i bakgrunden. Och där är jag där jag började bli invisig.
13:53
Nu förs Terry i bilen mot Heathrow flygplats.
13:58
Hon har aldrig rest med flygplan och hon vet inte vad som väntar henne.
14:03
Hon hinner aldrig berätta för barnets pappa att hon är gravid och hon hinner inte ta farväl av de nya vännerna i London.
14:12
Men den citrongula sparkdräkten ligger fortfarande i botten av handväskan.
14:19
Planet landar i Cork och därifrån förs Terry i bil till Bessborough, en institution för ogifta gravida mödrar med samma upplägg som den i Tjum.
14:31
Det var en stor, stor, röda dörr som ställer upp till den. Den dörren öppnade, en liten dörr öppnade den och hon stannade mig in och sa att det var den kvinnan från London.
14:46
Terry skrivs in på institutionen som nummer 1735.
14:51
Hennes mamma och pappa vet inte om att hon är där. De tror att dottern befinner sig i London.
14:59
Barnets pappa vet inte heller något. Och Terry inser att hon är en skam som nu ska gömmas här på institutionen.
15:08
Nunnorna bestämmer att hon från och med nu ska kallas Tracy.
15:13
När jag stannade i en halv I will tell you, for the first time in my life I felt I was in the bowels of hell. The atmosphere in that place was chilling.
15:30
And that's when me, Terry, carefree, happy Terry, never came back from that night.
15:40
That's the last I know of her.
15:45
Dagarna på institutionen är varandra lika.
15:49
Kvinnorna vaknar i gryningen, ber, äter gröt och arbetar sedan fram till kvällen.
15:57
Nunnorna på plats jobbar under ordensledningen som tillsammans med myndigheterna bestämmer hur verksamheten ska skötas.
16:07
Nunnorna bär stärkta dok och långa fotsida klänningar.
16:13
Om halsen hänger ordens krucifix.
16:17
De bor i en separat del av byggnaden och fungerar som arbetsledare åt kvinnorna som sköter matlagning och städning.
16:25
En kvinnlig kvinnlig kvinnlig kvinnlig kvinnlig kvinnlig.
16:30
Det är en hård tillvaro och ont om mat.
16:34
En dag när Terry har kökstjänst blir en gravid kvinna påkommen med att stjäla mat.
16:40
Terry ser hur nunnorna drar kvinnan i håret och klipper av hennes långa hästsvans.
16:48
Terry förstår att hon måste agera taktiskt för att stå ut med tillvaron.
16:53
Hon erbjuder sig att spela piano för nunnorna i deras salong och får då söta kex som belöning. Jag fick två rikta tebiskuter för att göra det. Det är därför jag gjorde det.
17:05
Terry har inte berättat för barnets pappa att hon är gravid.
17:10
Hon skriver ett brev till honom i London.
17:13
Terry får arbeta i köket, diska och skura golv.
17:33
Ibland hör Terry avgrundsdjupa kvinnorskrik från avdelningen där de nyfödda ligger och väntar på att adopteras bort.
17:43
Det är en ljud som vi brukar höra. Det är som något från, inte den jungen, men den väldiga.
17:54
It's the most eerie sound you'd ever hear in your life.
17:59
And that was from another mother realising her baby was gone. Gone.
18:11
Men trots att Terry gång på gång bevittnar hur kvinnorna lämnar institutionen utan sina bebisar kan hon inte ta in att det skulle kunna hända henne också.
18:22
Det lilla livet i magen är ju hennes, hennes egen bebis som hon redan älskar så högt.
18:29
Hon pratar till statyn av Ljungfru Maria.
18:32
Jag pratade och pratade och pratade med den statyn.
18:35
Jag bäggade henne. Jag nämnde att jag tittade på honom och sa att du måste hålla din son.
18:47
Brevet som Terry skickade till barnets pappa kom fram och han erbjuder henne att flytta in hos hans syster.
18:59
Att högravid flytta in hos en främmande kvinna är inget Terry vill.
19:05
Hon tror att hon och barnet kommer få lämna institutionen tillsammans. Tänker sig att hon och barnet ska flytta tillbaka till det självständiga livet i London.
19:16
Så hon tar ett ödestigert beslut och säger nej.
19:21
Självklart vill jag det.
19:27
Klockan halv sex på morgonen, en söndag i oktober, föder Terry sin son i ett litet annex in till huvudbyggnaden.
19:38
My baby came into the world.
19:41
There.
19:42
In that little small room. Pojken har mörkt, fjunigt hår. Och hon klär honom i den lilla citrongula sparkdräkten. Hon bestämmer att han ska heta Niall. He used to cuddle into my neck.
19:57
I loved him. I adored him. I be watching his little fingers, his toes...
20:09
Ganska snart tas Niall från Terry och förs till ett skötrum, en slags barnkammare.
20:15
Kvinnorna får inte amma sina bebisar och Terry tvingas att ta tabletter som ska stoppa mjölkproduktionen.
20:23
Men hon får komma till skötrummet ett antal gånger varje dag för att flaskmata och bada Nihal.
20:29
Det var väldigt kallt. En väldigt horribel plats, mörk.
20:36
Statuer över hela platsen.
20:38
En desk för den kvinnorna.
20:43
And then these steel cots. But then there was a little alcova in it where there was sinks.
20:51
And that's where you washed your baby. In the sink.
21:06
Då och då kommer Terrys socialsekreterare till hemmet. Hon har med sig ett papper som hon vill att Terry ska skriva under.
21:15
Terry förstår direkt att hon vill ha hennes godkännande att adoptera bort Niall-
21:22
En dag sex veckor efter att Niall föddes jobbar Terry i köket när en av de andra kvinnorna kommer in.
21:48
Hon har sett Terries socialsekreterare i skötrummet och säger att hon måste skynda sig dit och ta reda på vad som pågår.
21:57
Men när jag gott in, den vännen, de är vännen, som gick tillbarn. Hon tittade på mig som om jag hade två huvud. Och hon tittade på mig och sa att hon är gått.
22:14
I fotänden av pojkens säng ligger hans kläder ihopvikta i en hög. Och det var den dag jag kallade på grunden. Och jag kunde inte tro det.
22:39
Terry rusar ut ur rummet mot statyn av jungfru Maria som hon brukar prata till.
23:10
Det är 2012.
23:12
Hemma vid skrivbordet på gården utanför Tjum sitter amatörhistoriken Katrin Corless och skriver på det som ska bli en artikel om institutionen i Tjum.
23:24
Men det är något som inte stämmer.
23:27
Varför vill ingen prata med henne? Och varför finns det inga dokument?
23:34
En dag promenerar hon över området som förut varit institutionens trädgård.
23:40
En del av gräsmattan är fortfarande kvar.
23:45
På andra sidan vägen ligger Tumes stora kyrkogård med sina pampiga gravstenar och marmorskulpturer av Ljungfru Maria, änglar och snirkliga keltiska kors.
23:57
Och nu får Katrin en idé.
24:00
Hon vet att kyrkogårdsvaktmästaren vuxit upp i området. Kanske har han något att berätta.
24:08
De stämmer träff på platsen där institutionen låg.
24:11
And he said, do you know there are home babies buried here on this ground? And I looked around.
24:17
I looked for a statue, a cross, names, anything at all. There was absolutely nothing.
24:25
And I said, where? We don't know where. He said, they're here somewhere. But we do know, from growing up near the area, that there's a lot of burials.
24:34
And I said, I have to find out how many babies died.
24:40
Nu förstår Catherine att den historiska artikeln hon tänkt författa om institutionen i Tjum kommer få ett helt annat slut.
24:49
Barn begravda under marken där hon så många gånger promenerat, kan det stämma? Vilka var de här barnen? Har de syskon i livet? Och vad hände egentligen med deras mammor?
25:10
Anna Corrigan växer upp som ensambarn med sin mamma och pappa i en hyreslägenhet i 60-talets Dublin.
25:26
Hon har blont hår som mamma Bridget friserar i sidbena.
25:32
Men mamman pratar sällan om vad hon varit med om i livet.
25:36
En dag hör Anna något som ska komma att stanna i hennes minne för alltid.
25:41
Mammans bror är på besök och Anna hör hur hon bråkar i köket.
26:02
Anna tycker att det hela är konstigt. Varför sa morbrodern att hennes mamma hade två barn till?
26:09
Men hon går ut och leker och tänker inte mer på det.
26:14
Det är först sen, många år senare, som minnet kommer tillbaka.
26:21
Det är december 2012.
26:24
Annas pappa har gått bort och mamma Bridget är sjuk i demens.
26:29
Det är för sent att fråga Bridget vad morbroden menade.
26:34
Så Anna börjar söka svar i arkiven.
26:37
Hon får tag i dokument som visar att hennes mamma Bridget födde två pojkar på en institution i staden Tjum flera år innan Anna föddes.
26:53
Anna kan läsa att hon haft två äldre bröder.
27:04
John som föddes tio år innan henne- och dog av mässling när han var ett och ett halvt år.
27:11
Och William som föddes tre år senare på samma institution- Anna kan läsa att William var normalviktig och hälsosam vid födseln.
27:22
Men ett drygt år senare beskrivs han i dokumenten som sjuk och undernärd.
27:29
Anna hittar inget dödscertifikat för William-
27:32
Nu börjar Annas tankar rusa. Varför har mamma Bridget inte berättat om hennes bröder? Och vad var det egentligen som hände på institutionen?
28:00
Det Anna inte vet är att i staden Tjum, 20 mil västerut, sitter en amatörhistoriker som är den mörka sanningen på spåren.
28:19
Katrin Corless har precis fått höra av kyrkogårdsvaktmästaren i Tjum att det ska ligga barn begravda i marken intill platsen där institutionen låg.
28:30
Hon tänker att det måste handla om några få, kanske barn som dött innan de hunnit bli döpta och därför inte fått ligga på kyrkogården på andra sidan vägen.
28:41
Hon går till det allmänna registerkontoret och ber att få ut dödscertifikaten för samtliga barn som dött vid institutionen mellan åren 1925-1961.
28:52
Efter en tid får hon ett samtal från arkivets receptionist.
28:57
Hon ringde mig och sa, vill du köpa alla de rekordarna för barnen? Jag sa, ja.
29:03
Vad är det, 20, kanske 40? Hon sa att det är hundra.
29:09
And good God, I froze really.
29:12
And I said that died in the home in Chulm between those years. Yes, she said. I think 796 was the number.
29:21
And I was absolutely astounded. I really was. I was shocked.
29:25
Receptionisten har hittat dödscertifikat för 796 barn som dött vid institutionen under den tiden var i bruk.
29:35
Catherine kan se att merparten av dem handöpas, men det finns ingen information om var de är begravda.
29:44
Nu lägger Katrin allt annat åt sidan. Hennes man säger att han inte känner igen henne. Hon är som besatt.
30:09
Bon Secure-systrarna är en ungefär 200 år gammal orden som ursprungligen kommer från Frankrike och de har ägnat sig framförallt åt sjukvård.
30:21
De drev ett antal verksamheter i Irland under 1900-talet, bland annat det Mother and Baby Home, institutionen, som låg i Tjumme.
30:31
Det var karga förhållanden. Institutionerna som Denny Tjum hade sällan centralvärme eller rinnande vatten.
30:40
Det var tätt mellan de boende och dåligt med mat.
30:44
Tuberkulos, mässling och andra sjukdomar spred sig snabbt. Och många av barnen drabbades.
30:51
Katrin Corless kontaktar bonsökörsystrarna på närmsta ort. Men får höra att de inte vet något. Att nunnorna som jobbade på institutionen, alla har gått ur tiden.
31:11
Hon söker svar på socialkontoret men ingen vet något och det finns inga dokument.
31:18
På dödscertifikaten kan Katrin läsa att barnen har dött av oklara kramper, difteri, ospecificerade hjärtproblem och virusinfektioner.
31:30
Hon ringer runt till varenda kyrkogård, men inte ett enda av barnens namn finns med i deras register över begravda.
31:39
En regnig dag söker hon upp kyrkogårdsvaktmästaren på Tjums kyrkogård igen.
31:45
De sätter sig i hans van och han börjar berätta om två pojkar som på 70-talet en dag lekte i institutionens övergivna trädgård.
31:57
Plötsligt hittar den ena pojken en trasig platta i gräset.
32:01
Det var spelat runt om det här. Och de förstod det här. Och de förstod det. Det var broken i middel. Och de senare var det här. Och när man tittade på det, vad de sa var baby skulls och bones.
32:17
Down i det här section.
32:19
Och de var terrified. De rentade tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka tillbaka.
32:31
Kort därefter går en kvinna i grannskapet till platsen. Hon vill se om det pojkarna har berättat stämmer.
32:40
Det har regnat i flera dagar och plötsligt ger marken vika under hennes fötter.
32:46
Kvinnan faller ner i ett stort hålrum under marken.
32:51
I mörkret kan hon urskilja trappsteg och på dem ligger små märkliga gråsvarta bylten.
33:00
Katrin börjar nu studera gamla kartor över marken intill hemmet. Kartan visar även det som finns under jord. Hon kan se hur hemmets rör och avloppssystem är dragna.
33:13
And what I did was I overlaid one of the maps on top of the old one.
33:18
And what I realised on an old map that I had, exactly where the boys found those bones, that on the olden maps, the exact spot, it said sewage tank.
33:32
Precis på den plats där pojkarna ska ha hittat kvarlevor på 70-talet- och där en kvinna föll ner i ett hålrum och såg små märkliga bylten- verkar det enligt kartan ligga en stor nedgrävd septitank.
33:49
En underjordisk konstruktion med ett tjugotal olika kammare- som en gång i tiden innan institutionen fanns fungerade som avloppssystem-
34:01
Tony McGuire är forensisk arkeolog och hon har specialkunskap när det kommer till att hitta omärkta gravar.
34:29
Tony hör talas om Catherine Corless jakt på de 796 saknade barnen. Och nu ringer hon henne.
34:36
And I said look, would you like me to come down and just have a look? And Catherine said I'd like somebody to come, you know. I thought right, on my way.
34:48
Nu kör Tony den flera timmar långa vägen ner från Nordirland till staden Tjum i Västra Irland.
34:56
Katrin visar henne till platsen där hon misstänker att barnen kan ligga under jord.
35:02
En liten, liten, grön stjärn med en äldre stjärn. Det är inget skräckligt om det.
35:11
Tony ser direkt på vegetationen- att det inte handlar om några vanliga, omärkta gravar.
35:17
Även om en grav är gammal- kan ett tränat öga som Tony's- se skillnad på hur gräset växer- där jorden en gång lyfts upp- och sen lagts tillbaka.
35:29
När jag gick över den här grunden- tänkte jag att det inte är det vi har här. Det är något annat som sker. Och då har jag noterat en lång län av moss-
35:40
Tony sätter sig på huk och studerar marken noggrant. Om hon lutar huvudet på sne kan hon urskilja en lätt krökt linje i marken.
35:51
Och jag sa att Catherine, du har en struktur under grunden här. Du har något annat här. Det är inte traditionella graver.
36:02
I know it sounds doubly weird but I get really excited. Because you have to remember that the dead that I go looking for have no voice.
36:10
And one of the last things, one of the last duties we do as a living is to see that the dead are properly buried.
36:20
And this is not burial.
36:22
This is disposal. Tony McGuire tycker att det verkar som att nunnorna försökt göra sig av med och dölja kropparna snarare än att ge dem en värdig begravning.
36:35
With no word of a lie I have seen more compassion for pets buried in a pet cemetery than I have for the people buried at these institutions.
36:49
För Terry Harrison, vars son Niall adopterades bort mot hennes vilja på 70-talet, är tiden efter en dimma av sorg.
37:00
Min son var tagad. Jag var grävan.
37:04
Hon förlorar kontakten med killen i London, Nihals pappa.
37:10
Terries dröm om en framtid med sin son har gått i kras.
37:15
Gång på gång återvänder hon till socialkontoret för att försöka få reda på var hennes son hamnat. Men det är lönlöst.
37:24
Hur ser du efter den här barnen? Gå oss pröver.
37:26
Var är du i allt det här? Och jag säger att det är min son. Jag vill honom.
37:34
Socialtjänsten hotar att ringa polisen om Terry kommer tillbaka och hon tvingas gå därifrån.
38:00
När Niall fyller ett år skapar Terry en ritual som hon sen fortsätter med år efter år.
38:24
When I used to get up, he was born a half six you see on that Monday morning so a half six on the 15th of October in the morning every year I'd always be awake and I'd either put a matchstick or whatever I had into a little cake or anything I could find and just sing him happy birthday because For years and years, that was my day of grieving.
38:55
So if I was in work, I'd take the day off for a day's holidays. I'd book in advance. I never did a thing on his birthday except wrap myself in my dressing gown.
39:11
Anna Corrigan som trodde att hon var ensambarn men som fått reda på att hon haft två bröder som födts vid institutionen i Tjum börjar bli desperat.
39:23
Av en ren tillfällighet får hon av en gemensam bekant höra talas om Katrin Corless och hennes jakt på de försvunna barnen.
39:32
De träffas och nu får hon höra Katrins teorier om att det kan ligga hundratals barn från institutionen begravda i en septitank.
39:42
Och hon måste få veta om bröderna finns bland dem.
39:46
Anna känner att både hon och Catherine behöver hjälp att få svar på frågorna som hopar sig.
40:09
Hon kontaktar en journalist som skrivit mycket om utsatta barn, Alison O'Reilly.
40:30
En vårkväll 2014 ringer journalisten Alison O'Reillys telefon.
40:36
Hon har precis kommit hem från jobbet på tabloiden Daily Mail.
40:41
Hon sitter i en stor lädefotölj framför brasan med sin son. De ska precis göra kvällens läxor.
40:48
Kvinnan i luren presenterar sig som Anna Corrigan. Hon säger att hon har ett tips och att Alison måste lyssna noga.
40:57
She said I want to tell you about my two brothers who are believed to be in a mass grave of 800 babies in Tume.
41:07
Allison blir först skeptisk. Hon känner till Tume väl. Hennes syster bor där och Allison är ofta och hälsar på.
41:16
I know Tume so well. What are you talking about?
41:19
Anna berättar om septi-tanken som Katrin Corliss tror ska finnas under jord. Om sina egna bröder som hon inte visste fanns. Om dokumenten hon hittat. Och hennes oro för att bröderna skulle kunna ligga i tanken.
41:35
Och jag sa, jag tror att hon säger verkligen. Hon känner som att hon har det här.
41:43
But it seemed like the first breath of air said now something's going to happen.
41:47
Alison O'Reilly kontaktar nu Catherine Corless och får ytterligare pusselvitar.
41:54
I maj 2014 publicerar Daily Mail-storyn på sin första sida.
42:00
So the story is put together and it's called 800 babies in a mouse grave. It goes on the front of the mail on Sunday and it goes nowhere.
42:13
Allison som förväntat sig att nyheten skulle slå stort blir nu besviken.
42:20
Ingen verkar bry sig om barnen i Tjum och veckan därpå publicerar tidningen en artikel om råttskit på ett sjukhus på första sidan. Hon får höra av folk i omgivningen att hon begått ett stort misstag och att hon äventyrar sin karriär som journalist.
42:38
So a lot of people kind of said to me, you know, this is not real.
42:44
There's no way 796 babies would fit in a septic tank. Like you're going to make a show of yourself and, you know, it's going to fall flat on its face. You know, you're risking your career. You're going to be absolutely finished if there's no babies in that tank.
43:01
If there is even a tank.
43:05
Men en vecka senare plockar The Mail Online upp artikeln. Det är en av världens mest lästa engelskspråkiga nyhetssajter.
43:16
Och nu händer det både Alison, Anna och Catherine väntat på.
43:22
It just changed the whole course of the story. I have never in my 30 years in journalism experienced, and I'll never experience it again, such a response to a story that it deserved.
43:40
It just exploded all over the world.
43:45
I thought I was only one.
44:12
I takt med att nyheten sprids över landet händer något.
44:18
Människor som tillbringat sina första år i livet på institutionen i Tjum börjar nu träda fram.
44:26
Präglade av djup skam har de aldrig vågat prata om sina upplevelser. Förrän nu.
44:33
Jag var ingen.
44:45
Det är början på 50-talet och i ett blått stenhus i samhället Kilimore föds en liten pojke med mörkt hår och utstående öron hemma i sovrummet.
44:58
Hans mamma dör i samband med förlossningen och plötsligt står pappan ensam med fyra barn.
45:06
Samhällets präst råder pappan att skicka den lilla pojken till ett mother and baby home i Tjum, några mil nordväst.
45:15
Där finns nunnor från Bon Secure-orden som är tillsatt av kyrkan och staten för att ta hand om behövande barn fram tills de är sex år.
45:26
När pojken som vår heta Pat Duffy är tre månader körs han till Tjum.
45:40
Pat växer upp på institutionen, lär sig krypa och sen gå Han minns stora, kalla salar och statyer av jungfru Maria Barnen i likadana särkar och tunga skor Men han minns inte vad de andra barnen hette eller att han någonsin fick leka med dem
46:03
På vintern är det kallt och nunnorna täcker fönstren för att hålla kylan ute.
46:25
Pat berättar om nunnor som drar honom i öronen, slår honom i ansiktet. Han minns hur han sitter i sin hjärnsäng och vaggar fram och tillbaka, dag efter dag, som ett sätt att hålla sig lugn.
46:39
Jag hade något att göra med det. Jag hade något att göra med det. Jag hade ingenting att göra med det. Jag hade ingenting att göra med det. Jag hade ingenting att ha. Jag hade ingenting att ha. Jag hade ingenting att ha. Jag hade ingenting att ha. Jag hade ingenting att ha. Jag hade ingenting att ha.
46:58
Barnen får gröt, potatismos och ibland en bit mörkt bröd.
47:03
Pat minns hur hungern ofta river i magen. Och han minns smärtan från de återkommande öroninflammationerna som till sist förstör hans hörsel för alltid.
47:16
Det stod komma upp i min hjärna hela tiden, som skrattet var svårt.
47:21
På nätterna vågar han inte gå på toaletten av rädsla för att göra nunnorna arga.
47:28
Han kissar i sängen, minst de blöta kalla lakanen mot kroppen och hur det kan ta dagar innan de torkar.
47:37
Ofta hålls han vaken av de andra barnens gråt.
47:44
När Pat fyller sex får han lämna institutionen.
47:59
Då upphör det bidrag nunnorna fått från staten för att ta hand om honom.
48:04
Han flyttar hem till sin moster som bor på en liten gård.
48:08
Den första tiden hos mosten har Pat svårt att behålla maten hon serverar. Han är inte van vid kött, fett och näringsrik föda.
48:38
Mostern förfasas över vilket dåligt skick Petter är i. Hon köper nya kläder.
48:45
Fina vita knästrumpor och sandaler.
48:49
Det är mycket som är nytt för sexåriga Petter.
48:53
Han har aldrig tvättat sig i ljummet vatten. Aldrig kunnat vandra fritt omkring utomhus. Han har aldrig sett träd.
49:02
I couldn't understand this at all. I didn't even understand the trees. I said, I'm in a new world. I heard birds sing, which I never heard before.
49:13
När familjen ska fira jul förstår inte Pat vad som pågår.
49:17
Han har aldrig hört talas om jultomten och vet inte vad en julklapp är.
49:23
När han vaknar på juldagsmorgonen har han fått en vit leksakshäst med svarta jul-
49:51
För Pat Duffy blev åren på institutionen ett mörkt minne.
49:56
Men det var inte alla barn som lämnade det gråhuset med livet i behåll.
50:02
Nyheten om de saknade 796 barnen har slagit stort och amatörhistorikern Catherine Corliss som var den första att nysta i mysteriet blir gång på gång intervjuad i tv, radio och tidningar.
50:33
Hon jobbar dag och natt och är vid det här laget helt slutkörd.
50:41
Men fast besluten om att fortsätta kämpa för barnens upprättelse.
50:53
Nyhetens genomslag sätter press på regeringen och 2015 tillsätter de en utredning som ska granska vad som skedde på alla Mother and Baby Homes som drevs på Irland från 1922 fram till 1998.
51:10
Det börjar planeras för en testgrävning i området där institutionen i Tjum låg. Men arbetet blir gång på gång fördröjt.
51:20
Men så tas det första spadtaget i jorden. Och mycket riktigt, lite drygt två och en halv meter under marken, på den plats där pojkarna på 70-talet hittade kvarlevor, ligger en septi-tank.
51:34
Det var terrifiktigt. Det var starkt. Det var evigt.
51:38
Septitanken består av flera olika kammare och har inte varit i bruk sedan början av 1900-talet.
51:45
Så under tiden Bon Secure-systrarna drev institutionen fungerade den som ett underjordiskt hemligt rum.
51:54
I Septitanken hittar forensikernas skelettdelar ifrån flera barn.
52:00
All we were told was that there was a significant number of children's remains in each of those chambers.
52:09
Journalisten Alison O'Reilly bevakar utgrävningen- I felt a bit of shock at first.
52:41
I was like, oh my God, it's so real. There was a couple of pinch me moments where they were like, we found 33 babies, we found another 28 babies.
52:51
And I was like, oh my God.
52:52
So it kind of felt more emotional rather than I was right. You know, I felt, oh God, God help them.
53:08
Hemligheten som legat gömd i septitanken i decennier börjar nu grävas upp.
53:14
Och det gör även minnen och känslor hos dem som en gång levt på institutionen i Tjum.
53:21
Jag var väldigt chockad över det.
53:23
Pat Duffy som bodde på institutionen i Tjum fram tills han var sex år- har fått kontakt med andra som bodde där som barn.
53:31
De kallar sig överlevare, träffas och pratar om sina minnen- försöker förstå vad de varit med om.
53:39
Tanken på att de själva kunde ha hamnat i septitanken är skrämmande-
54:04
Det finns flera som går med samma tankar som Pet Duffy.
54:09
En av överlevarna som han blev vän med heter Teresa.
54:13
Vi var en hårdare.
54:22
Theresa O'Sullivan bodde på institutionen i Tume fram tills att hon var ett år.
54:28
Det var under samma period som Pat Duffy bodde där.
54:32
Nu som vuxna stöttar de varandra så gott de kan.
54:38
Theresa adopterades bort innan hon hann fylla två och hamnade hos ett par adoptivföräldrar som tog väl hand om henne.
54:55
Familjen drev en pub och bodde på övervåningen.
55:00
Teresa har under hela uppväxten känt till att hon har en biologisk mamma någonstans. Men det är först i slutet av 80-talet, när Teresa är vuxen, som funderingarna kring hennes ursprung börjar komma.
55:14
När min första son var barn var det största saker som var var jag.
55:21
Theresa har tur. Hon hittar en socialsekreterare som hjälper henne att få kontakt med sin biologiska mamma.
55:29
Nancy, som mamman heter, blir överlycklig. Och de stämmer träff på socialkontoret i Cork.
55:37
När jag gick in till möt honom I didn't see her for a couple of minutes because she gave me such a hug that she blocked her face. So I didn't see the woman at all. She was hugging me but I still hadn't seen the woman's face.
55:54
Teresa och mamma Nancy är lika.
55:57
De har samma brunlockiga hår och bär samma rosa kulör på nagellacket.
56:04
De kommande åren ses de ofta och får en nära relation.
56:10
Nancy berättar om hur hon blev gravid när hon var 16 och blev skickad till Tjum.
56:16
Nancy berättar om hur Theresa som liten alltid brukade sträcka sig mot henne när hon kom in i skötrummet på institutionen.
56:25
Men samtalen kring hur det egentligen kändes för Nancy att adoptera bort Theresa uteblir.
56:33
Hon pratar väldigt rakt om Tjum.
56:36
So I have very little information on her time there. And if I had known then what I know now, I'd have asked way, way more questions. But I think I could see if we did bring up anything, I'd see this faraway look in her eyes.
57:00
And you see visibly that she was quite upset.
57:13
När sanningen om vad som hände i Tjum avslöjas lever inte Nancy längre.
57:20
Teresa har så många frågor men nu är det för sent att få några svar.
57:25
Hon vill veta om mamman försökte förhindra adoptionen.
57:29
Saknade Nancy sin dotter tänkte hon på henne under alla dessa år.
57:43
Anna Corrigan som växte upp och trodde att hon var ensam barn och som nu söker sina bröder följer nyheterna om utgrävningen i Troom.
58:00
Även om hon anat det så kommer nyheten om de hittade kvarlevorna i septitanken som en chock.
58:16
Vissa dagar har hon svårt att stå ut med tankarna som maler.
58:21
Hon tänker på bröderna, John, som dog på institutionen- och William, som rapporterades vara undernärd- och som Anna betvivlar är i livet.
58:33
Hon tänker ofta på sin mamma Bridget- och vilken tung hemlighet hon levde med-
58:38
I would have been a little bit more empathic, you know, like. Yeah, but I definitely I know for a fact that I would have actually started this an awful lot sooner, you know.
58:53
Efter den första testgrävningen 2016-2017, där man hittar kvarlevor från ett betydande antal barn i septitanken, pausas arbetet.
59:05
Men i mars 2023 tillsätter regeringen en särskild myndighet som ska sköta ut grävningen och referensiska arbetet och nu tar processen fart.
59:17
De ansvariga för utgrävningen jobbar efter teorin att det kan finnas kvarlevor även i området intill septitanken. I marken under den asfalterade lekplatsen med sina gungor och skateboardramp.
59:34
Terri Harrison, vars son Niall, adopterades bort mot hennes vilja på 70-talet, följer nyheterna om utgrävningen i Tum.
59:44
Hon tänker på kvinnorna som precis som hon själv tvingades lämna utan sina barn.
59:50
Och hon tänker på Niall, sonen som hon sörjt och försökt hitta i så många år.
59:56
Var finns han? Lever han ens?
59:58
Hon måste göra något.
60:01
Då hörde jag ett privatser.
60:05
Yeah, I broke the law.
60:08
Because I was desperate to find out where was my son. Privatdetektiven varnar Terry för att Niall kanske inte kommer vilja ha kontakt. He said I'll do my best.
60:20
And I took him a while and he came back.
60:23
And he put a brown envelope on the table.
60:26
And he said I'm sorry my news is not good.
60:37
Terry får veta att Niall, sonen som hon längtat efter i alla dessa år, lever, men inte vill ha kontakt.
60:54
I had to respect his wishes.
60:58
I really wanted to meet him more than anything in the world.
61:03
And I always have said if I held him, if he put his arms around me it might just take once for his senses to come alive.
61:14
His senses would remember.
61:17
Terry blir tvungen att även i fortsättningen- fira sin sons födelsedag i ensamhet-
61:49
Theresa O'Sullivan och hennes mamma Nancy- som också skiljs åt på ett mother and baby home- men som återfått kontakten- får några år tillsammans innan Nancy går bort.
62:02
Kvar står Theresa med flera frågor som aldrig fått svar.
62:08
Och den fråga som gnager i henne mest- är den om hennes mamma Nancy någonsin ångrade- att hon lämnat bort Theresa- Under alla de år de var isär tänkte hon på och saknade hon sin dotter.
62:27
En dag 2019 får Theresa ett samtal från en socialsekreterare.
62:33
Han har hittat en gammal låda på kontoret. Det står diverse osorterade dokument.
62:40
I lådan finns ett brev som Nancy skrev till socialtjänsten när Theresa var nio år.
62:47
Handstilen är snirklig.
63:15
I will understand that I have no legal right to the child any longer. But I would be very grateful if you would let me know in what county or country she is in.
63:33
And is she happy?
63:36
I shall be only too pleased to offer any help if she is ever in need.
63:45
Please accept this letter.
63:47
Kindest regards.
63:53
The biggest thing of all is she never forgot me.
64:04
I januari 2021 publiceras regeringens utredning om Irlands mother and baby homes och i samband med det kan överlevare söka skadestånd.
64:16
Rapporten slår fast att barnadödligheten på institutionerna var långt högre än bland resten av befolkningen och att de vanligaste dödsorsakerna var undernäring och infektionssjukdomar.
64:29
Lokala myndigheter hade misslyckats med sin tillsyn av institutionerna.
64:35
Rapporten slår också fast att barnen i Tjum begravts under ovärdiga former och att adoptioner kunde ske utan att mammorna gett sitt fulla och fria samtycke.
64:47
Vem som bär ansvaret finns det delade meningar om.
64:52
There's just been so much fighting. Well, it wasn't me. We were working for you. Yeah, I know, but we all have a collective responsibility. No, we did this and you did that.
65:05
När rapporten kommer går ledningen för Bon Secure-systrarna som drev institutionen i Tjum ut med en offentlig ursäkt.
65:15
De erkänner att barnen begravdes på ett ovärdigt och oacceptabelt vis och säger att de misslyckades med att ge mödrarna och barnen den omsorg och respekt som de var i så stort behov av.
65:30
Vi har varit i kontakt med Bon Secure-systrarna som avbytt att medverka i dokumentären med hänvisning till att de redan bett om ursäkt offentligt och att ingen av de nunnor som arbetade på institutionen är i livet idag.
65:46
Kritiken riktas framförallt mot katolska kyrkan och nunnorna på institutionen.
65:52
Men många menar att myndigheterna också bär ett stort ansvar.
66:02
Det är inte riktigt. Men många av oss har blamit de religiösa ordens 100% för det. Och de gör att det är blamit. För det är inte riktigt.
66:13
Men vi har blamit de religiösa ordens 100% för det. Och de gör att det är blamit. För det är inte riktigt.
66:23
Men vi har blamit den stateen av för mycket.
66:29
Not everyone is to blame but it was a system and that system only went one way and they followed their orders and they did what they did and this is the outcome.
66:43
Runt om platsen där institutionen låg är det avsperrat med höga plank.
66:50
Men man kan skymta en stor toppig jordhög och stora vita tält som sats upp över den plats där utgrävningen 2026 fortfarande pågår.
67:01
I juli 2026 rapporterade myndigheten som sköter utgrävningen att man hittills hittat kvarlevor från 99 barn. Arbetet förväntas pågå fram till 2027.
67:15
Över 60 nära anhöriga har lämnat DNA-prov och efter en lagändring våren 2026 kan även kusiner till barnen lämna DNA-prov.
67:25
Men kvarlevorna är gamla, sköra och sammanblandade.
67:30
Så analyserna förväntas ta flera år.
67:38
Pat Duffy bor kvar i det blåmålade stenhuset i Kilimore. Där han föddes och där hans mamma dog under förlossningen.
67:47
Han brukar tänka att hon nog vakar över honom.
68:00
Då och då kommer Theresa och Sullivan att hälsa på.
68:04
Att de vet att de bodde på institutionen samtidigt som barn har skapat ett särskilt band.
68:12
Pat mår bra idag. Han går ofta till puben och lyssnar på musik med vänner.
68:28
För Catherine Corless förändrades livet för alltid.
68:32
Hon följer utgrävningen i varje steg, gör intervjuer och står ständigt i kontakt med anhöriga som väntar på svar.
68:41
Hur hon orkar vet hon inte, men hon känner att hon inte har något val-
68:47
I just saw it as something horrific, evil that happened.
68:51
And if I didn't do it, nobody would.
68:55
So it was more that feeling of this evil was done.
69:00
I have to be a voice for those babies.
69:03
I don't really do interviews anymore.
69:09
Journalisten Alison O'Reilly är slutkörd.
69:13
Hon tror att det kan dröja upp till tio år innan forensikernas arbete är klart.
69:19
Och kanske kommer alla 796 barnen aldrig hittas.
69:24
Alison har inte fått svar från varken bonsököresystrarna eller myndigheterna på de frågor som plågar henne mest.
69:33
Men även om de senaste årens arbete är tärt på Alison- kommer hon aldrig sluta skriva om barnen i Tjum.
69:42
Var någon håller dem?
69:44
Var någon krig för dem?
69:47
Var de suffer?
69:49
Did they cry themselves to death? Did they fall asleep and die? What exactly happened to them? That's stuff you won't get answers for. So I'll probably never have any peace with it.
70:02
But I think we can do something for them now. Get them out of there.
70:07
Give them some dignity and death and have it recorded in the history books for the future generations that this should never happen again.
70:21
Såren efter det som hänt kommer finnas kvar. Sorgen efter de barn som dog på institutionerna lever vidare i generationer.
70:32
Familjer har splittrats och mammor och barn har separerats från varandra. Och drömmar om en framtid tillsammans har gått i kras.
70:41
Som för Terry som hoppades på ett liv i London tillsammans med sin son Niall.
70:48
Det har gått många år sedan dess. Hon har gett upp hoppet att en dag få träffa honom igen.
70:55
Men en dag händer något. Telefonen ringer, hon svarar och hör en mansröst.
71:03
Just, hello, it's me. And it was him talking to me. It was unbelievable.
71:16
Niall vill träffas. Han har tänkt. Han är redo nu.
71:21
De stämmer träff på en pub i utkanten av Dublin.
71:25
Terry har klätt sig fint. Sätter sig vid ett fönsterbord.
71:30
Men när hon plötsligt ser en lång gestalt närma sig byggnaden kan hon inte hålla sig utan springer ut.
71:37
Det är han.
71:39
Han har bara slått mig på mig. Du är min mutter? Han var skadad.
71:46
And I just took his hand and held it.
71:47
And I said, you don't have to say anything.
71:48
Just feel it. And then I started crying and he was going, are you okay?
71:50
I said, no, they're happy tears. They're happy.
72:08
Idag har Terry och sonen återkommande kontakt.
72:12
Men alla decennier ifrån varandra och alla frågor och all sorg har satt sina spår.
72:20
I finally got my son.
72:25
But he never ran with his arms open wide to me. His first day in school. His first tooth. Like all the little things in life.
72:38
All of that is gone.
72:54
Du har lyssnat på P3-dokumentär. Massgraven och de försvunna irländska barnen. Av mig, Clara Lorden.
73:04
Producent Olivia Sandell.
73:07
Exekutivproducent Rosa Fernandes.
73:11
Ljudtekniker Astrid Ankar-Krona.
73:15
Arkivklippen kommer från BBC och RTE.
73:19
Dokumentären är gjord 2026. Musik.
73:27
Textning.nu
